Jag borde ha...

Nä ni. Det finns inte. Inte i min värld.

Jag tänkte just att "jag borde kanske ha börjat dansa tidigare"... Men min hjärna programmerade om det till "Nä, det borde jag inte alls. Jag var redo för det den dagen den kom till mig. Inte tidigare". "Vi kanske borde ha gjort slut tidigare".. blir till "Nä, det var en viktig epok i mitt liv och den behövdes och var rätt just då"... När man är 60 kanske man tänker "Jag borde ha dansat, eller spelat piano".. Men GÖR det då! Saker och ting är inte en tävling. Man behöver inte bli en fena, eller bäst på allt man gör. Man gör det för att känna en glädje och för att det känns givande. Men väljer man att känna meningslöshet (för det är ett val man gör) så får man ju göra det då. Men gnäll inte. Jag blir nästan förbannad på människor som är handlingsförlamade och känner nån typ av offermentalitet. Orkar inte umgås med såndana människor längre. Fattar faktiskt inte hur de orkar umgås med sig själva ens.

Som en kär granne till mina föräldrar brukar säga:
"Ta tag i ditt liv!" (Det ligger mycket i det)