Saturday, May 31, 2008
Ett år senare
En dag som denna är bra för reflektion. Ett år har gått sen jag separerade. Det var jobbigare än någon kan föreställa sig i början. Pengar och saker skulle delas upp, när man befann sig i nåt slags chocktillstånd. Den som kände mig bäst av alla skulle nu försvinna helt ur mitt liv. Ofattbart. Ovanpå detta kom hårt fysiskt arbete som packning och flytt, av vilket jag gjorde det mesta ensam. Sen insåg man fakta, och i den vevan blev jag inlagd med brusten blindtarm i 8 dygn på akuten. Det var nog tur det, för jag vet inte om jag hade klarat att ta hand om mig själv just då.
Jag fick tag i min egen lägenhet, perfekt belägen i Malmö. Jag är jätteglad för den och trivs som fisken i vattnet. Jag har mindre med pengar, men det ska nog ordna sig. Borde dock göra upp en liten budget. Jag har tagit mer plats på jobbet och kommit underfund med vem jag är och vad mina styrkor och svagheter är både yrkesmässigt och privat.
Det största klivet från mitt gamla liv är dansen. Alla som känner mig vet att det har förändrat mitt liv. Inte bara det att jag känner en nybörjar-glädje och hela tiden vill bli bättre, utan en genuin glädje och passion att känna musiken så som jag alltid gjort men att nu få utlopp för den i rörelser. Samspelet med andra dansare är ju också något enastående kreativt.
Jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv och andra det här året. Jag har trivts med att vara själv och göra sånt som jag själv mår bra av. Att inte ha honom längre i mitt liv är inte längre en förlust för mig. Vi har många minnen ihop och en historia. Den boken är sorglig att bläddra i fortfarande, såklart, för det är en stor del av ens liv som finns där. Men jag är inte sådan som person att jag blir nostalgisk och vill ha tillbaka saker som varit. Jag är positiv, drivande och målmedveten. Jag vill alltid något mer och till något bättre, om jag väl inser fakta att nuvarande plattformen är ostadig.
Jag tror ärligt talat att en människa kan åstadkomma hur mycket som helst, bara viljestyrkan och glädjen finns kvar. Man måste jobba framåt för sin egen skull, och inte för någon annans.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment